Varför är man aldrig nöjd?

Jag tycker att man (läs: jag) ägnar en stor del av livet åt att vara missnöjd. Antingen är det vikten eller så är det ens personlighet eller så är det barnen eller så är det maken. Varför är det så?

Jag har lätt för att dra ner mig själv i självömkande tankar där jag verkligen grottar ner mig i att tycka synd om mig själv. Alt så tycker jag att det finns stora problem på andra personer i min närhet.

Just nu är jag inne i en sådan period. Jag tycker att både jag och maken borde vara helt andra personer än de vi är. Jag blir lätt avundsjuk på supersociala människor som alltid verkar så glada och lyckliga och alltid vet vad de ska säga. Jag blir också avundsjuk på personer som har självkänsla och självförtroende och inte minst karaktär. Jag lider brist på både det ena och det andra. Jag är också frustrerande avundsjuk på föräldrar med änglars tålamod, för det har jag INTE. Förutom det så är jag avundsjuk på personer som _älskar_ att leka med sina barn och som gör det konstant. Vi har haft tuffa år med våra barn pga sjukdomar och extra vilda barn, vilket gör att vi inte har så mycket ork att leka. Vi har ett kolossalt uppdämt behov av att bara få vara och göra våra egna grejer, maken och jag. Dessutom tycker jag att det är urtrist att leka om jag ska vara ärlig!

Jag tycker att det är jättekul att spela spel med sonen! Dottern förstår inte riktigt spelreglerna och då blir utgången en annan när hon är med.

Och hur kul är det att vara en grinig tant som är avundsjuk på allt och alla!? Inte mycket.

Jag önskar också att jag inte hade så lätt för att hitta fel på maken, men det gör jag tyvärr. Jag ser inte allt det fantastiska som han gör, han är otroligt jämlik vad gäller det dagliga, utan jag ser bara det han _inte_ gör. Otroligt tråkig attityd från min sida, men jag har svårt att släppa det. Så just nu är jag inne i en negativ spiral känner jag där "love-faktorn" ligger jäkligt lågt!

Har alla det så här eller är det bara jag?

För att övergå till något "lättare", maten!
Till frukost blev det 2 skivor Skogaholmslimpa med bregott och kaviar och gurka. Jag gillar inte ens Skogaholmslimpa, men det var det som vi hade hemma. Till lunch åt jag samma middag som igår, laxpastan. Fikat blev återigen inte det bästa, jag tyckte knoddarna kunde behöva lite glass såsom de låter i halsen, så vi åt glass med strössel, sås och strut. Middagen bestod av Fredrik Pauluns spenatpannkakor, dock med skillnaden att jag bara använder dinkelsiktat mjöl och inte vetemjöl. Till det lingon som jag mosade med lite honung. Vi serverade även stekt bacon till. Det var gott.

Ingen träning idag eftersom jag kände mig dålig imorse och nu är orken på noll. Och om ni undrar, ja jag har vabbat idag med och kommer att vabba imorgon också. Kanske är grinig för att jag har suttit inne i två dagar också?

Jaja, hoppas att det känns lite lättare imorgon!