Då har jag bråkat med maken och då kommer suget efter att äta onyttigt som ett brev på posten. Det är som att jag vill trösta mig själv för att vi har bråkat.
Jag tycker att jag är "värd" onyttigheter eftersom det är så synd om mig helt enkelt. Ikväll ska jag "vara" i känslan av att tycka synd om mig själv, men jag ska inte ge efter för den, dvs äta onyttigt.
Varför får man de här känslorna av att trösta sig själv med onyttigheter?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar